Snart?

Skrivet söndag 29 april 2012, 22.57 / kategoriserat i funderingar / kommentera? (0)

Jag mår för dåligt för att uppdatera här just nu. Jag har lovat mig själv (och min blivande man) att ta bort allting från mitt liv som inte är absolut nödvändigt tills dess att jag mår bra igen. Jag trodde att jag skulle klara av att uppdatera här men det gör jag inte. Jobbar fortfarande med att släppa taget om en del andra saker. Tror jag har haft svårt att erkänna för mig själv hur illa det faktiskt är. Min kropp säger ifrån totalt nu. Den klarar nästan ingenting. Behöver lägga all min pyttepyttelilla energi som är kvar på bröllopet.

Jag hoppas jag mår bättre snart. Jag tänker i alla fall inte ge upp förrän jag mår bra. Ta hand om er och lova att lyssna på er kropp tidigare än jag.


Det kanske kommer en förändring

Skrivet onsdag 4 april 2012, 11.56 / kategoriserat i funderingar / kommentera? (0)

Kanske är det våren eller kanske håller jag på att ändras totalt inifrån men jag känner hur som helst trots att jag mår kasst att min inneboende pessimist börjar få konkurrens och börjar byta skepnad och sakta förvandlas till en inneboende optimist och det känns läskigt och nytt och otäckt för det är inte jag och har aldrig varit jag och jag undrar lite vem jag är om jag är glad och ser den ljusa sidan av allt och det skrämmer mig att inte veta var detta är på väg eller hur det slutar för tänk om jag tappar bort mitt tänkande analyserande känslosamma jag i ett virrvarr av positiva tankar och förändring?


Varför en blogg?

Skrivet måndag 26 mars 2012, 14.51 / kategoriserat i funderingar och skapande / kommentera? (0)

Jag läste en text som fick mig att fundera över varför jag egentligen bloggar. Nu när jag fått en distans till den jag var i högstadiet och gymnasiet har jag hittat det jag tror är den verkliga anledningen till att jag från början gjorde en hemsida. Jag har lagt in förklaringen under Om subliminal och den går även se nedan.

Jag började blogga för att jag ville hitta en utloppskanal för mitt nyväckta intresse för webbdesign. Jag tror också (såhär tio år senare) att jag ville känna mig hemma någonstans, hitta människor som inte tyckte att jag var tråkig för att jag gillar internet (jag har fått det sagt till mig, ja). Hitta ett sätt att få ut mina ord på under en tid då ingen lyssnade på vad jag hade att säga.

Efter ett tag blev min hemsida en del av mig, som en gammal vän man kanske inte träffar varje dag men gärna vill ha kvar. Jag har alltid bloggat för min egen skull, för att få ner mina ord och spara dem till framtiden och som sagt för att få utlopp för min webbdesignglädje. Nu har det utvecklats till ett sätt att spara och få ut både text, design och foto på vilket gör det hela ännu roligare. Jag hoppas att jag kommer fortsätta länge till.


Jag står åtminstone inte still

Skrivet fredag 2 mars 2012, 02.19 / kategoriserat i funderingar / kommentera? (1)

Om du undrar var jag tagit vägen kan jag berätta att min frånvaro beror på att jag nätt och jämt kan hålla huvudet över ytan. Jag håller på att kvävas av alla måsten och en del annat nämligen. Men framförallt kvävs jag av att inte kunna njuta av det jag har. Det har varit såhär ett tag.

Men jag fotar åtminstone. Tvångsmässigt och nästan enbart till mitt 365-projekt visserligen, men ändock. Hoppas kunna och orka och ha tid till att lägga upp fotona snart. Och jag jobbar på en lösning på allt det andra, så jag står åtminstone inte still.


Sammanfattning 2011

Skrivet lördag 31 december 2011, 23.59 / kategoriserat i funderingar / kommentera? (0)

Vilket år. Hela min världsbild ändrades.

Jag var en centimeter från utmattningsdepression (och är fortfarande inte helt återställd). Jag sålde min lägenhet, gjorde en megavinst och kunde äntligen släppa pengaångesten. Jag förlovade mig med den bästa människan jag någonsin träffat. Jag tog examen. Jag blev utsatt för kränkningar som gick så långt att jag inte kunde ta min andra examen. Jag lärde mig att jag kan uppnå och få precis vad jag vill. Jag bestämde mig för att gå ifrån andras vägar och drömmar och följa mina egna (något jag fortfarande vänjer mig vid och tränar på). Jag började planera bröllop och tog hjälp av en bröllopskoordinator (känns fortfarande överseriöst och knäppt, men väldigt välbehövligt). Jag flyttade från staden där jag levt hela mitt liv och lyckades efter kort tid få tag på förstahandskontrakt. Jag avslutade min allergivaccinering och blev fri från ännu fler allergier. Jag startade företag. Jag tingade en kattunge och väntade i evigheter på en hundvalp. ..Och en himla massa annat.

Vilket år. När jag ser det såhär känns det helt knäppt att det kan hända så mycket på ett år. 2011 har förändrat mig inifrån, hela min bild av verkligheten vändes upp-och-ner. Det har varit ett tungt år med några stora guldkorn. Höjdpunkterna har helt klart varit förlovningen, lägenhetsförsäljningen, flytten (och att mina närmsta vänner flyttade till samma stad!) och att vi bestämde oss för att skaffa katt och hund. 2012 hoppas jag bjuder på mer tro på mig själv, mindre stress, mer lycka (färre prövningar) och mer stabilitet. Och ett drömbröllop utan dess like


Katt, hund, bröllop, mörker

Skrivet söndag 18 december 2011, 12.34 / kategoriserat i funderingar / kommentera? (2)

Enda inläggsämnena i min blogg den senaste tiden: katt, hund, bröllop, mörker. Orsak: långvarig inspirations- och orkesbrist. Lösning: förhoppningsvis min favorittid, julen. Tills dess förblir det såhär. Tur jag fortfarande skriver mest för min egen skull, förstår om ni andra tröttnat.


Ni har hört det förut

Skrivet tisdag 20 september 2011, 09.32 / kategoriserat i funderingar / kommentera? (0)

Jag blir så trött på att jag trots all den kunskap jag har låter mina tankar hamna i samma negativa spiraler gång på gång på gång. Och sedan blir jag ännu mer trött när jag tänker på att jag vet precis hur jag ska ta mig ur spiralen, men ändå inte lyckas. Det enda positiva den här tröttheten och irritationen för med sig är att jag blir arg på mig själv, vilket är ett mycket bättre tillstånd att befinna sig i än att vara fast på den mörka bottens botten. Så nu ska jag fortsätta försöka klättra ur gropen jag för tillfället befinner mig i. Wish me luck (även om jag är införstådd i att tur inte har någonting med det här att göra).


One step at a time

Skrivet tisdag 13 september 2011, 12.03 / kategoriserat i funderingar / kommentera? (2)

Som jag hintat lite om tidigare har jag varit som en zombie de senaste månaderna. Körde slut på min kropp nästan helt det sista skolåret och sättet skolåret slutade på hjälpte verkligen inte till. Blev tillslut stressad så fort jag gjorde upp planer, oavsett om det var roliga planer eller inte. Mådde riktigt dåligt och hade ingen energi alls för någonting. Fick tvinga mig själv till att göra det som var tvunget att göras.

Som tur är har jag en sambo som uppenbarligen tycker om mig mer än jag själv gör. Han har tvingat mig att avstå kurser jag egentligen ville läsa, tvingat mig att säga nej till saker jag velat säga ja till och tvingat mig att ta det lugnt när jag inte kunnat sitta still. Han har funnits där och lyssnat, sett mig bryta ihop mer än en gång och gjort sitt bästa för att hantera hela situationen på rätt sätt. För mitt sätt är då inte rätt; mitt sätt är att fortsätta köra på ändå. Att han har tänkt på mitt bästa hela tiden har gjort att jag nu faktiskt redan mår bättre. Jag har fått energi igen, orkar hitta på saker, orkar fixa hemma, tänka på framtiden, ta tag i saker. Stressen kommer fortfarande ibland när saker planeras in med kort varsel men jag har gjort enorma framsteg och det är så SKÖNT. Jag behöver inte känna mig lika låst längre och förhoppningsvis är jag mig själv helt igen väldigt snart. Nu ska jag bara se till att aldrig låta mig själv vara så nära den stora feta betongväggen igen.


Just nu

Skrivet onsdag 31 augusti 2011, 23.08 / kategoriserat i funderingar och vardagsliv / kommentera? (0)

Slösurfar. Tittar på Buffy (säsong fem). Tänker alldeles för mycket på saker man inte ska slösa sin energi på att tänka på eftersom det då bara blir ännu värre. Inser att det nog kommer bli tomt att sova själv i natt. Saknar min kärlek. Inser att jag från och med lördag inte kommer bo kvar i staden jag levt hela mitt liv i hittills. Känner konstig förtidssaknad blandat med förväntan. Funderar över hur livet sett ut, hur det ser ut nu och hur det kan komma att se ut sedan. Känner hur ett virrvar av blandade känslor och tankar börjar formas. Stänger ner.


Om det där med jobb

Skrivet lördag 20 augusti 2011, 21.01 / kategoriserat i funderingar / kommentera? (0)

När man inte har så många aktiviteter inplanerade om dagarna får man ganska mycket tid över till att fundera, vilket leder till ganska många tankar. Fler tankar än vanligt, även om man också vanligtvis är en sådan där som kanske funderar lite för mycket ibland. Det som snurrar runt i huvudet just nu är jobb. Hur folk i allmänhet ser på det här med jobb och hur det inte alltid är så lätt att vika av från den norm samhället lever efter idag.

Min framtid är i nuläget oviss och jag väljer just nu aktivt att inte ens söka jobb. Dels för att jag fortfarande inte är helt frisk från allt stressande, dels för att jag helt enkelt insett att jag inte vill ha ett vanligt kontorsjobb med fasta tider. Jag får såklart många frågor kring det här med jobb eftersom jag precis tagit examen och jag känner då att jag måste försvara mig och kommer på mig själv med att komma med konstiga undanflykter istället för att säga som det är. Jag vet inte varför egentligen, men det handlar kanske om rädsla för att stå upp för mig själv. Sanningen är denna: jag skulle känna mig låst. Så låst att jag blir stressad mer än bara genom arbetsbelastningen och så låst att det i värsta fall kan leda till panikångest. Och även om jag nog får anses vara extrem när det gäller min vilja att göra andra nöjda har jag aldrig varit bra på att låta andra bestämma över mig, vilket leder till ännu fler inlåstkänslor.

Det tog lång tid för mig att inse det här; att den vanligaste formen av jobb nog inte passar mig just nu. Hela mitt liv har jag varit inställd på att ta ett "vanligt" jobb och jobba på varje vardag, hela dagen, fram tills pensionen där någon gång kring 70-årsåldern. Fråga om lov för att ta semester och vara låst till ett fåtal veckor varje år. Det har liksom inte funnits några alternativ i mitt huvud, trots att jag hela tiden läser om folk som väljer andra vägar. Trots att jag mår illa av att tänka på att bara kunna disponera ett fåtal timmar som jag vill varje dag och trots att jag vet att jag jobbar som sämst om jag är låst till att jobba ett visst antal timmar mitt på dagen och jobbar som bäst tidig morgon eller sen kväll och natt och när jag får ta pauser precis som jag vill.

Tankar om att jag kastar bort min utbildning har också dykt upp. Hur man nu kan kasta bort något som man lärt sig massor på och gjort att man växt otroligt mycket som person. Och som jag till och med från början hoppade på till stor del för skojs skull, egentligen. Men det känns som att det ligger där och lurar, att om inte utbildningen leder till ett välbetalt kontorsjobb är man misslyckad. Rädslan för att anses vara misslyckad i andras och mina egna ögon har därför varit stor, och den tror jag inte att jag varit ensam om. Att det går att bli framgångsrik på andra sätt än det traditionella ville liksom inte gå in i mitt huvud och jag inbillade (inbillar mig kanske fortfarande) att andra tänker och tycker likadant. Men med varje dag som går bryr jag mig faktiskt mindre och mindre om vad alla andra kommer att tycka. Och även om jag får bakslag ibland och fortfarande har dagar då jag bara vill strunta i min magkänsla för att lättare kunna göra andra nöjda kan jag liksom inte längre bortse ifrån att jag måste låta mig själv gå min egen väg. Den väg som känns rätt för mig.

Jag är så tacksam för att jag insåg det här precis i rättan tid. Jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt med mig om jag börjat jobba med något eller på ett sådant sätt som inte känns helt rätt inuti. (Det räckte med previewn jag fick höstterminen efter gymnasiet då jag läste till Fysik B på Komvux samtidigt som jag försökte mig på att städa på halvtid. Vet inte om det finns någon kvar från den tiden som fortfarande läser min blogg, men jag kan säga till er andra att min kropp inte reagerade alls bra. Precis som sig bör, när man gör något som hjärtat inte sagt ja till).

Idag är jag med andra ord nästan helt säker på att starta eget är det enda rätta för mig. På det sättet kan jag själv bestämma när och hur mycket jag vill jobba och när och hur jag vill ta semester. Jag avgör dessutom helt själv hur mycket pengar jag vill tjäna och vilka arbetsuppgifter jag vill ha. Förhoppningsvis (troligtvis) gillar jag det jag gör så mycket att det i princip aldrig kommer kännas som ett jobb och att jag därför inte har något emot att fortsätta "jobba" även efter pensionsåldern. Gör jag företaget riktat mot webben blir också en enorm bonus att jag kan kombinera mina båda utbildningar och få ha hand om all rolig webb, ekonomi och marknadsföring helt själv. Och vill jag syssla med något annat om ett tag är det bara att starta igång ett nytt projekt. Uttrycket "no pain, no gain" har som tur är inte fastnat i mitt huvud och att framgång endast kan komma ur riktigt hårt arbete tror jag inte ett dugg på (speciellt inte efter att ha läst boken 4 hour work week av Tim Ferris och Irinas inspirerande inlägg och guider).

Känns skönt att ha fått ur sig detta och skrivandet inspirerade mig. Helt klart ett gott tecken på att det är rätt. Längtar tills jag får sätta igång med allt senare i höst när jag vilat upp mig lite till.