Om det där med jobb

Skrivet lördag 20 augusti 2011, 21.01 / kategoriserat i funderingar / kommentera? (↓)

När man inte har så många aktiviteter inplanerade om dagarna får man ganska mycket tid över till att fundera, vilket leder till ganska många tankar. Fler tankar än vanligt, även om man också vanligtvis är en sådan där som kanske funderar lite för mycket ibland. Det som snurrar runt i huvudet just nu är jobb. Hur folk i allmänhet ser på det här med jobb och hur det inte alltid är så lätt att vika av från den norm samhället lever efter idag.

Min framtid är i nuläget oviss och jag väljer just nu aktivt att inte ens söka jobb. Dels för att jag fortfarande inte är helt frisk från allt stressande, dels för att jag helt enkelt insett att jag inte vill ha ett vanligt kontorsjobb med fasta tider. Jag får såklart många frågor kring det här med jobb eftersom jag precis tagit examen och jag känner då att jag måste försvara mig och kommer på mig själv med att komma med konstiga undanflykter istället för att säga som det är. Jag vet inte varför egentligen, men det handlar kanske om rädsla för att stå upp för mig själv. Sanningen är denna: jag skulle känna mig låst. Så låst att jag blir stressad mer än bara genom arbetsbelastningen och så låst att det i värsta fall kan leda till panikångest. Och även om jag nog får anses vara extrem när det gäller min vilja att göra andra nöjda har jag aldrig varit bra på att låta andra bestämma över mig, vilket leder till ännu fler inlåstkänslor.

Det tog lång tid för mig att inse det här; att den vanligaste formen av jobb nog inte passar mig just nu. Hela mitt liv har jag varit inställd på att ta ett "vanligt" jobb och jobba på varje vardag, hela dagen, fram tills pensionen där någon gång kring 70-årsåldern. Fråga om lov för att ta semester och vara låst till ett fåtal veckor varje år. Det har liksom inte funnits några alternativ i mitt huvud, trots att jag hela tiden läser om folk som väljer andra vägar. Trots att jag mår illa av att tänka på att bara kunna disponera ett fåtal timmar som jag vill varje dag och trots att jag vet att jag jobbar som sämst om jag är låst till att jobba ett visst antal timmar mitt på dagen och jobbar som bäst tidig morgon eller sen kväll och natt och när jag får ta pauser precis som jag vill.

Tankar om att jag kastar bort min utbildning har också dykt upp. Hur man nu kan kasta bort något som man lärt sig massor på och gjort att man växt otroligt mycket som person. Och som jag till och med från början hoppade på till stor del för skojs skull, egentligen. Men det känns som att det ligger där och lurar, att om inte utbildningen leder till ett välbetalt kontorsjobb är man misslyckad. Rädslan för att anses vara misslyckad i andras och mina egna ögon har därför varit stor, och den tror jag inte att jag varit ensam om. Att det går att bli framgångsrik på andra sätt än det traditionella ville liksom inte gå in i mitt huvud och jag inbillade (inbillar mig kanske fortfarande) att andra tänker och tycker likadant. Men med varje dag som går bryr jag mig faktiskt mindre och mindre om vad alla andra kommer att tycka. Och även om jag får bakslag ibland och fortfarande har dagar då jag bara vill strunta i min magkänsla för att lättare kunna göra andra nöjda kan jag liksom inte längre bortse ifrån att jag måste låta mig själv gå min egen väg. Den väg som känns rätt för mig.

Jag är så tacksam för att jag insåg det här precis i rättan tid. Jag vill inte ens tänka på vad som hade hänt med mig om jag börjat jobba med något eller på ett sådant sätt som inte känns helt rätt inuti. (Det räckte med previewn jag fick höstterminen efter gymnasiet då jag läste till Fysik B på Komvux samtidigt som jag försökte mig på att städa på halvtid. Vet inte om det finns någon kvar från den tiden som fortfarande läser min blogg, men jag kan säga till er andra att min kropp inte reagerade alls bra. Precis som sig bör, när man gör något som hjärtat inte sagt ja till).

Idag är jag med andra ord nästan helt säker på att starta eget är det enda rätta för mig. På det sättet kan jag själv bestämma när och hur mycket jag vill jobba och när och hur jag vill ta semester. Jag avgör dessutom helt själv hur mycket pengar jag vill tjäna och vilka arbetsuppgifter jag vill ha. Förhoppningsvis (troligtvis) gillar jag det jag gör så mycket att det i princip aldrig kommer kännas som ett jobb och att jag därför inte har något emot att fortsätta "jobba" även efter pensionsåldern. Gör jag företaget riktat mot webben blir också en enorm bonus att jag kan kombinera mina båda utbildningar och få ha hand om all rolig webb, ekonomi och marknadsföring helt själv. Och vill jag syssla med något annat om ett tag är det bara att starta igång ett nytt projekt. Uttrycket "no pain, no gain" har som tur är inte fastnat i mitt huvud och att framgång endast kan komma ur riktigt hårt arbete tror jag inte ett dugg på (speciellt inte efter att ha läst boken 4 hour work week av Tim Ferris och Irinas inspirerande inlägg och guider).

Känns skönt att ha fått ur sig detta och skrivandet inspirerade mig. Helt klart ett gott tecken på att det är rätt. Längtar tills jag får sätta igång med allt senare i höst när jag vilat upp mig lite till.

Inga kommentarer.

Lämna kommentar

Icke snälla kommentarer hamnar direkt i papperskorgen, tack :)

Namn *

Mail (visas ej) *

URL

Spamkontroll *

*